Jag längtar skogarna
Kulturhuset i Ytterjärna 18/9-24/10 2021
Skarpnäcks Kulturhus 27/10-11/12 2021
Jag målar fram en skog. En konstnärlig kloning. Samma träd kan skildras på oändligt många sätt. Kanske är det konstens roll att bygga upp våra skogar igen? Att framkalla träden på våra fotografier, att måla fram tallarna på våra dukar? Att synliggöra.
Skogarna omkring oss. De stora susen. De höga väktarna. Våra hotade skyddsänglar. Våra lungor. Granbarkborrar. Skogsbränder. Skövling. Apokalyps. Det lugn vi förlorar i skogsområden som får ge plats åt bostäder, det lugnet får vi bära inom oss.
Vi flyttar ut i skogen, där är vi trygga, vi har våra möten där, skyddade från farliga virus. Vi flyttar in skogen i våra hem, vi odlar i städerna, vi byter fröer på nätet. I svåra tider är det dit vi går, till skogarna, för tröst och andning.
När du kommer in på utställningen kommer du in i skogen. Höga, vertikala dukar med träd som skymtar mellan rummen, och reser sig fritt på de högsta väggarna. Mellan träden finns porträtt av människor i skogsmiljö, individer med sina attribut och sin längtan. Runt dig hörs skogsljuden, känns dofterna av barr och våt mark. Under den tid som utställningen pågår växer nya träd upp på de tomma dukar och väggar som syns på vernissagen.
När jag letade efter lokal till utställningen "Jag längtar skogarna" var jag ute efter en plats med generös takhöjd, vackra oregelbundna rum och helst även pelare, så jag skulle kunna förstärka känslan av att besökarna rörde sig i en skog - här står ett träd, där ett till, där rör sig människor bland träden, nu kommer vi fram till en glänta...
Kulturhuset i Ytterjärna uppfyllde alla kraven med råge. När de hörde om utställningsidén sa de ja direkt, och jag fick måtten på de enorma väggytorna. Vissa av de målningarna hade redan målats inför pilotutställningen i Hässelby, men huvuddelen av verken målade jag just för lokalerna i Ytterjärna. Jag beställde ramar och duk med de mått jag ville använda, och målade flera serier med träd och skog.
Den största duken - 4x2 meter - spände jag och grunderade på plats. Jag tog sedan första penseldragen under vernissagen, och de sista under den sista utställningsdagen.
De mindre målningarna målades i olika delar av Sverige, från Dala-Floda till Simrishamn.
Huvudsakligen har skogen avbildats i Stockholmsområdet, där jag bor. Träden utanför min ateljé i Bromma, eller skogen på olika öar i Stockholms skärgård.
Triptyken här nedanför målade jag på den lilla ön Kumla Storholmen. Den gav upphov till en idé som jag kommer att arbeta mycket med under det närmaste året. Jag kommer att tillbringa en hel del tid på den lilla ön, som ligger i Mälaren mellan Hässelby och Lovön, och måla vyn från trädbrynet runt hela ön. Besökarna kommer befinna sig på ön, vara ön. Målningarna hängs i ett runt rum, eller i en större lokal. Som Monets näckrosor blir målningarna ett 360-konstverk som innesluter betraktaren helt, från alla håll.
Den fyra meter höga tallen är ett träd som står precis utanför utställningslokalen. Jag gjorde som vanligt en mindre skiss på plats, utomhus vid tallen. Sedan målade jag den stora bilden från skissen, med kompletterande tittar ute vid det riktiga trädet varje morgon.
WORKSHOPS
Den stora målningen, och merparten av de andra målningarna, fick sedan flytta vidare till Skarpnäcks Kulturhus, där de just nu ställs ut. Inför och under utställningarna har jag genomfört workshops med olika åldersgrupper, där besökare själva har fått måla träd, för att medverka i projektet där vi målar fram en skog, där skogen genom konsten synliggörs och växer vidare.
Under den här workshoppen fick hundra deltagare skapa varsin pusselbit till en enorm collagebild - nästan 5x6 meter stor. Hela bilden skapades på bara en timme - men resultatet blev storslaget.
